Det finns mycket bra folk. En del är systrar, fastrar, mammor och pappor. Andra är konduktörer. I gÃ¥r träffade jag tvÃ¥ bröder som jag skulle vilja utnämna till “Veckans brorsor”. Björn och Clas Eriksson. BÃ¥da kända frÃ¥n hockeysammanhang. Björn var Bofors fixstjärna, grundbult och poängkung i mÃ¥nga Ã¥r. En spelare som mÃ¥nga ville se i FBK, och som även fick chansen lite dÃ¥ och dÃ¥ om jag förstÃ¥tt det rätt, men aldrig riktigt tog klivet.
Hans bror Clabbe däremot spelade väl ungefär 100 säsonger i tröja nummer 20 i Färjestad och fick sitt mediala genombrott i samband med SM-guldet -97 när han på bred värmländska förklarade att hockey inte var så förbannat svårt. Det var bara att köra allt vad man har och lite till, så slutar det med guld på torget, typ. Clabbe var och är fortfarande en stor symbol för Värmlands stolthet och omåttligt populär i klubben och bland fans.
Vad har det med mig och göra dÃ¥? Jo, i gÃ¥r gjorde dessa tvÃ¥ bröder min dag. Det började med att vi spelade hockeymatch 06.30 pÃ¥ morgonen och jag och Björn var i samma lag. Jag vill alltid vara i samma lag som Björn för han är helt befriad frÃ¥n “att ha lite roligt därute” och vill bara göra mÃ¥l hela tiden. Samma här, det är dÃ¥ det blir kul. Det andra laget, med HÃ¥kan Loob i spetsen höll inte riktigt med utan gnällde pÃ¥ att Böna inte tvekade att stänka dit den när tillfälle gavs. Men det absolut bästa var att Björn kom fram till mig och sa “du är riktigt bra i dag” (kanske sa han bara: “i dag är du helt okej”), jag svarade med att titta ned i isen som en tonÃ¥rstjej och skrapa lite med skridskon och rodnande säga “eh, du ä”. Men innerst inne jublade hela jag.
Efter matchen och när segern firats i omklädningsrummet tog storebror Clas, som är lagledare i FBK, med mig på en rundtur i Färjestads nya omklädningsrum och tillhörande ytor. Det var imponerande, svårt att föreställa sig att det skulle vara så fint. Avslutningsvis fick jag ett trollspö av Clabbe eftersom jag alltid måste låna klubba när jag är med och spelar. Tack, Clas! D
Men kan du inte stava?? ” än del är…” det heter väl “EN” del är…eller?
Jag har uppfattat, korrigerat och skämts i nämnd ordning.
Tack!
Har du fÃ¥tt nÃ¥gon medalj än? P gillar sÃ¥dana men hon har ingen egen….
Nej, men å andra sidan fick mellan tio och 15 stipendium under sin gymnasietid.
Enligt egen utsago…
Jag minns senast jag spelade hockey, pappa lade stenhårda (tyckte jag) pass på bladet och jag missade mål. Nej hockey var aldrig en sport för mig. Och ont i fötterna fick man (finns inga skridskor för folk som har lika breda fötter som långa).
Okej, dÃ¥ P:n här ser jag och det var INTE jag som klagaade pÃ¥ stavningen. Well, jag tror att din klubba är början till nÃ¥gonting stort…..Go for it!:)