Den här veckans Sportkoll kommer dessutom att finnas som podcast. Om allt går väl.

Min sambo, Pernilla, jobbar som vd för ett bolag och är det något som stämmer in på henne så är det ordet bestämd. På alla sätt. Och har hon väl bestämt sig för en viss sorts ost, ett speciellt vin eller ett visst hotell då är det banne mig det som gäller. Så döm om hennes förvåning när hon efter flera års troget bokande av Scandic-rum får meddelande att hon inte kan boka mot faktura.

Det visar sig nämligen att man infört nya regler på Scandic och för att få boka mot faktura måste man ha ett avtal. Pernilla ber då en kollega att fixa ett sådant, eftersom hon bestämt sig för att Scandic är hotellet man bor på när man bor på hotell.

Efter lång väntetid (gick inte att lösa via nätet) får kollegan veta att det inte alls går att ordna ett avtal eftersom företaget inte spenderar tillräckligt många nätter hemifrån. Däremot erbjuds man köpa värdekuponger…

Där någonstans slutade jag lyssna på Pernilla och funderade istället över två saker. Vem fan vill köpa rabattkuponger 2011? Och varför vill Scandic krångla till det för de kunder som verkligen gillar dem, så många kan det väl inte vara?

Kontentan blev i alla fall att Pernilla och de andra på hennes bolag bokade annat hotell – mot faktura. Huruvida Pernilla kommer överge Scandic vet jag inte, men en sak är säker, i tider när man pratar om att varumärken vill bli lovemarks istället för trademarks så är Scandic riktigt snett ute. It’s 2011.

Problematiken består i flera delar: Man tjänar fortfarande pengar på pappret, det är bekvämt att ha en deadline vid 23-tiden, det är jobbigt med folk som ifrågasätter det man skriver och så vidare.
Men allt det borde naturligtvis vara sekundärt jämfört med det faktum att alla kurvor pekar nedåt.

När jag är ute och föreläser pratar jag ofta om att vi inte längre söker nyheter, att nyheterna söker oss. Allt färre prenumererar på en dagstidning, köper en kvälls dito eller passar in kvällen efter Rapport. Vi konsumerar nyheter hela dagarna och vi får dem till oss via våra sociala nätverk, som Twitter och Facebook. Eller bloggar. Våra nätverk hjälper oss dessutom att filtrera nyheterna som sköljer över oss och indikerar trovärdigheten i dessa.

Jag tillhör dem som tror att det finns en framtid även för traditionell media men att man måste göra hemläxan. Få ordning på prioriteringen och hitta sin roll och sitt berättigande i den nya världen. För det är en ny värld. Masskommunikationen går en ofrånkomlig död till mötes, vi accepterar inte längre att någon pratar till oss istället för med oss. Och kan vi inte kommentera kommer trovärdigheten att ifrågasättas.

När dessutom bloggarna lyckats sno åt sig expertrollen på många områden blir det ännu viktigare för tidningarna att fundera över sitt erbjudande.

Det första som redaktionerna måste göra, och det är det enklaste, är att fundera över hur man ska fortsätta vara relevanta trots att man inte längre kommer vara först med en nyhet. Här har flera tidningar redan kommit en bit på väg. Numer läser man inte om det som kallas blåljusnyheter, trafikolyckor, bränder och liknande. Istället kan vi få läsa om vad som orsakade branden, eller hur kassörskorna kände sig när rånarna bröt sig in. Det är en bra start men visar inte på något vis att man menar allvar med digitalt. Att man förstått hur medielandskapet ritats om. Vilket det verkligen har gjort.

Redan i morgon, måndag kommer första inlägget. Det kommer handla om tidningsbranschen.

1. Kommer eleverna bry sig?
Nej, knappast. I bästa fall ger det lite mer ångest vid skolk men någon långvarig effekt lär knappast uppstå.
2. Kommer arbetsgivare bry sig?
Nej, knappast. För det första tror jag det är ytterst få som inte “missat” någon lektion då och då och som också känt skoltrötthet. För det andra undrar jag vem som visar betyg när de söker jobb.
3. Kommer det här hjälpa unga in på en redan svårtillgänglig arbetsmarknad?
Absolut inte.

Min slutsats är därför att det är ett genomuselt gammalmodigt förslag som inte kommer leda någon annan vart än att Björklund känns, om möjligt, än mer daterad och tröttsam.

Det är de kreativa hos oss som ligger bakom festen, men jag har fått varit med på ett litet hörn (med andra ord är jag inte en av de kreativa) eftersom de behövde mina connections.
Det lilla jag vet om festen plus mina erfarenheter av tidigare byråpartaj gör att jag ser väldigt mycket fram emot morgondagen samtidigt som vår vd bör känna oro. Och det vet jag att han gör. Och ändå har han inte en aning om vad som kommer ske.

Om ni vill se en del av det som kommer ske kan ni kolla här på bloggen vid 17-tiden i morgon, tänkte livesända lite.

Ps, älskar att ha min lilla blogg, vi kanske kan hjälpas åt att sprida den lite…